A4 - fartfylld nostalgi!

av Bosse Gårdstad bo@gardstad.se

När det skrivs artiklar om nostalgiskt RC-flyg handlar det nästan alltid om att man bygger gummimotormodeller eller andra friflygande plan - en och annan gång handlar det om gamla RC-utrustningar, typ enkanalare. Inget ont i det! Men en hel del plan av lite mera fartfylld typ börjar få många år på nacken, och att bygga och flyga dem är minsann också nostalgi. Själv kom jag på att min första balsaflaksmodell A4 har 32 år på nacken… Varför inte bygga en ny?

A4:an började jag experimentera med 1976. Jag hade fått i mitt huvud att eftersom fullskala jetplan kunde flyga med extremt tunna vingprofiler, så borde en modell kunna flyga med en vinge av balsaflak. Efter många om och men fick jag en flygande modell och jag tyckte den var värdig att sprida ritningar på drygt ett år efteråt. A4 publicerades i Allt om Hobby nr 1/1978.

In English!
Otroligt stolt kunde jag också läsa en av mig egenhändigt ihopknåpad artikel i nummer 12/1978 av engelska "Radio Control Models & Electronics", där planet dock helt obegripligt döpts om till "Draken". Utseendemässigt har de bägge planet föga gemensamt!

Nåväl, ännu mera stolt kunde jag sedan följa en hel serie av balsaflaks vinge baserade konstruktioner i RCM&E där man hänvisade till min A4 som inspirationskälla. Bl a gjorde Alex Weiss en F15 Eagle och Bill Burkinshaw en MiG 21:a. De båda konstruktörerna hade klokt nog valt deltaplan som förebild. Själv hade jag via en del smärtsamma erfarenheter upptäckt att balsaflaksvingar fungerar bara bra med deltaformen. Bl a gjorde jag en modell av det slopade SAAB-projektet B3LA (som f ö påminde lite om SAAB 105). Det flög ett tiotal meter på tvären efter starten, vinglade hit och dit och "landade sedan under marknivå" som man brukar säga.

Projektet
Var kom namnet A4 från? Det har många frågat. Jo, efter B3LA floppen började jag fundera över deltaformer och vek en hel massa försöksplan av A4-papper. Till slut hittade jag en form som jag trodde på. Mycket vägledning fick jag av boken "Ein Dreieck fliegt" av Alexander Lippisch, som på 40-talet i Tyskland och senare i USA utvecklade deltaflygplanens aerodynamik - jag inbillar mig att man även på SAAB har läst denna bok ganska noggrant.

Från pappersflygplan utvecklade jag konceptet till enkla balsamodeller som vi sköt iväg med gummiband. De flög ju inte stabilt särskilt långt eftersom de saknade stabiliserande V-form och stjärtplan, men det var intressant att se att vissa typer flög ovanligt rakt och fint efter utskjutningen.

Mekanisk mixer
Som följd av detta byggde jag den första prototypen med en VECO19 i nosen. Mixers i sändarna var inte uppfunnet ännu så det blev en mekanisk mixer (se bilder) som faktiskt fungerade utmärkt. Deltan var nästan helt uppbyggd av 5 mm balsaflak och hade vingfenor och vingspetsfenor som visat sig ha stor betydelse på katapultmodellerna. Men den såg ju inte precis ut som kompisarnas Vagabond eller Falcon 56. När jag en gång hade med planet på tisdagsträffen var det många som skakade på huvudet. Vilket jag mycket väl förstod. Så det fick bli flygpremiär i hemlighet….

Kvinnlig hjälp
Min dåvarande hustru Ulla hade jag med mig i alla fall, vilket visade sig vara bra. När jag själv försökte kasta planet, där ju naturligtvis inga rodermittlägen eller roderutslag var utprovade, gick det inte bra. Jag hann inte greppa spaken innan planet fått flygfart. Tack och lov hade vi högt gräs, som mildrade smällarna, men jag tyckte det började likna Stort Misslyckande. Men Ulla kom med en snilleblixt:
- När du sköt iväg småplanen med gummiband gick det ju bra!

Jaha, snabbt in i klubbstugan efter klubbens gummirep för segelstarter och det spände vi mellan två pålar vid depån. Under kroppen satte vi en spik som startkrok, jag startade motorn och Ulla spände linan. Och ser man på! A4:an seglade iväg så snällt och jag hann justera lagom höjdroder så planet flög. Ett av de mera originella premiärerna för en nykonstruktion tror jag.

Fortsättningen
Sedan gick allt som smort. Jag lärde mig kasta planet som flög bra när det väl var intrimmat. Jag byggde ytterligare en A4:a för fotoändamål och experimentlystne Kalle Viberg i klubben byggde en som han gjorde rent otroliga flygningar med. Speciellt imponerande var när han flög inverterat över ett vid startbanan angränsande sädesfält och hade fenan att ploga mellan sädesaxen… Väldigt intressant var att man med relativt ringa motoreffekter kunde nå vad vi då tyckte var enorma hastigheter. I nosen på de flesta A4:orna satt det VECO19 eller OS20 och i dykning gjorde planen över 100 kmh eller mer.

2008 års A4:a
I våras satt jag och sorterade gamla tidningar och hittade A4:an. Tänk om man skulle… Jodå, det fanns 5 mm balsaflak hemma och en OS32SX som nog kunde sätta extra sprätt på en 32:årig konstruktion! Byggbordet var ledigt och det var bara att sätta igång.

Jag bestämde mig för att bygga exakt efter ritningen. Mekanisk mixer, vitlim, NiCd-ack till mottagaren, knappnålar, ingen fesig elmotor utan ren metanolkraft var ingredienserna i nostalgibygget. Det enda som inte var 70-tal var RC-anläggningen, men jag hade inte lust att tafsa på säkerheten. Vingfenorna har betydelse både för vingens styvhet och för aerodynamiken.

På tre kvällar och en helg var bygget klart och denna gången var det flygpremiär på en tisdagskväll med intresserad publik. Och planet är förbaskat roligt att flyga - en riktig busflygmaskin. Toppfarten bör ligga en mycket bra bit över 150 kmh. Rollarna med fullt skevutslag är halsbrytande, svängarna branta och i hård motvind kan man hovra ner A4:an. Roligt är att göra rysk "kobra".

Erfarenhet krävs Det är förstås ingen andramodell det handlar om, snarare en modell som man flyger efter det att man är van vid en snabb skevrodermodell. När jag skriver detta i början på juli så har Krister i VMFK också byggt en A4:a, som dock har lite svagare motor. Det är den silverfärgade A4:an på bilden.


De båda klackarna i framkroppen håller tillbaka tanken så den inte trycks in i motorspantet vid hårda landningar.

Internet
Jag satte ut A4:ans flygbild på Internet i våras och undrade om någon minns planet och vad det hette. Jodå.

Olle Wagne skrev:
- Jag har gjort ett uppehåll i en ca 25 år men har nu dammat av lite grejer på vinden. Bland annat hittade jag min gamla A4:a. Jag förstorade upp den med en faktor 1,2 vill jag minnas för att passa en 40-motor som jag hade. Jag vet att jag även provade en med min 1,5-kubikare, tror jag då tog måtten x0,8.

Bengt Mattsson på Manillaskolan hade följande att berätta:
- Jag byggde det röda på bilden, A4 hette den! Jag byggde även den linstyrda varianten, lite seg på rodret med tyckte den var bra när barnen fick testa olika konstruktioner och uppleva skillnaden. Radio-A4 har jag på vinden, liksom Josefinen från -81 Funderar nu allvarligt att plocka fram dem och märka dem "Anno 1981" .

En RC-flygare i Stockholmstrakten var storbyggare:
- A4 heter modellen om jag kommer ihåg rätt. Jag byggde nog fyra eller fem stycken av den 79-80.

Per Elmdahl kom också ihåg:
- Det är ju en gammal A4:a! Hmmm. Jag har en .40-motor, mottagare, och två standardservon, och skulle vilja ha en snabb delta att borra stora hål i luften med. Handstart (jag tror du kallade det kavaljerstart i en artikel för en massa år sedan) och buklandning på kogärde. A4:an var ju rätt svårflugen, men hur var det med dina senare deltor? Gjorde du något senare plan? SF-121, hette det väl?
(Jodå - SF121 var en utveckling av A4:an, med betydligt stabilare flygegenskaper.)

Ritning till A4:an finns faktiskt - precis i original som den var 1978. Ska du bygga och inte är alldeles renlärig, så föreslår jag att du använder sändarens mixer (om du har sådan) och två fast monterade servon. Det blir stabilare montage.

Vill du ha en ritning? Kontakta MBS RC Models i Herrljunga. Länk finns på förstasidan av denna site.


Om du inte vill klippa mallar av ritningen så kan du överföra konturerna till balsaflaket genom att pricka med knappnålar i konturen.

Tillbaka till hemsidan